Vissa måste tänka länge och rejält för att komma på vad de ska göra med livet. Jag vet inte när jag känner att jag hamnat rätt. Men jag antar att det kommer när det kommer. Jag har tagit ett kliv i en riktning som jag tror är rätt. Tänk om jag ångrar mej? Fast vad finns det annars för mej? Inte långt kvar tills lilla jag ska börja på stora universitetet. Ingen i min släkt har tidigare tagit det klivet i min ålder. Jag vet bara två som tog ett liknande kliv som vuxna i min släkt. Min mamma och min pappa har inte siktat högt, men det behövade man inte heller för några år sen. Det är bara nu som man måste läsa vidare för att ens kunna tjäna en slant eller två.

Och så var det där med jobb. Alla andra har jobb, de har kontakter, de har föräldrar med spännande jobb där man tjärnar bra. Jag får inte ens gå nära mina föräldrars jobb utan att jag måste vara utbildad och extremt intresserad av handikappade eller lastbilar. Nej, mitt intresse är media. Ingen annan släkting verkar dela det intresset med mej. Möjligtvis en yngre generation, med de andra delar inte mina mål. Just nu skulle jag kunna tänka mej ett jobb som inte är inom media. Pengar är det som lockar mej. Men vart jag än läser om jobb så behövs det utbildning och erfarenhet. Inget som jag besitter...än. Vad kräver dem utav ungdomarna i samhället? En massa. Och jag kan förstå dem för det finns många latmaskar där ute. Jag är inte en av dem. Jag måste vara övertyga dem att jag är extremt annorlunda än alla andra. Att sticka ut är något som krävs för att nå toppen. Jag sticker ut, men inte på det sättet som folk tror.

Hur sticker du ut från alla andra?

Josefin